Ordförande har ordet 2022

Sven Hagströmer

Kreativ förstörelse eller förstörd kreativitet?

Inledningsvis vill jag bestämt förneka varje likhet med den tränare som vår vd citerar i vd­ordet. Jag gillar varken loja eller överdrivet lojala medarbetare. Om något önskar jag mig lojala motarbetare. Att detta ordförandeord ser ut som det gör kan delvis tillskrivas det faktum att relationen mellan mig och vår vd John Hedberg i stora delar präglas av just lojalt motarbetande och sunt ifrågasättande av varandra. Min upp­ fattning är att ett sådant arbetssätt inte bara bidrar till, utan faktiskt är en förutsättning för, en bättre slutprodukt. Att angripa ett problem från varierande utgångspunkter och med kompletterande metoder som får samverka och konkurrera med varandra är en pålitlig metod för att skapa utveckling. Denna darwinistiska ansats har tvivels utan bidragit till kvali­teten i årets ordförandeord. Dessvärre var samma darwinism inte fullt lika framgångsrik i sin ambition att hantera den väsentligt mer turbulenta och tuffa marknadsmiljö vi erfor under det gångna året. Uttryckt i darwinistiska termer består Creades verksamhet av tre samverkande och konkurrerande affärsben. Våra direkt­ägda noterade innehav, vår aktiva förvaltning samt våra onoterade innehav. Investeringsstrategin är densamma för samtliga ben då vi utgår från en tematisk ansats med fokus på (i) Bolag som gynnas av långsiktiga underliggande trender så som digitalisering eller avreglering, (ii) Bolag som står inför ett vägskäl i sin utveckling så som internationalisering eller övergång från en onoterad till noterad miljö samt (iii) Bolag som saknar en tydlig huvudägare eller saknar en tydlig utveck­lingsagenda. De tre benen skiljer sig dock åt med avseende på vilken typ av investeringar vi gör i respektive ben. De direkt­ ägda noterade innehaven är typiskt sett innehav där Creades har ett ägande överstigande tio procent och ägarhorisonten är uttalat lång eller till och med evig. Den aktiva förvaltningen består av en portfölj med 20 till 30 noterade bolag där vårt ägande typiskt sett ligger mellan en och tio procent och ägar­horisonten är typiskt sett kortare än för de direktägda notera­ de innehaven. De onoterade innehaven skiljer ut sig just genom att vara onoterade och därmed mindre likvida i jäm­förelse med innehaven i de två övriga affärsbenen.

Syftet med att driva verksamheten på tre täter är dels att ha möjlighet fånga möjligheter där de uppstår (=opportunism), dels att balansera portföljen med avseende på grad av likvidi­tet (=flexibilitet). I en perfekt värld är tanken att detta skall möjliggöra en överavkastning i såväl uppåtgående som nedåt­ gående marknader. Världen 2022 var dock allt annat än per­fekt och detsamma gäller dessvärre Creades resultat för året. I det snabba marknadsfallet under i synnerhet årets första halva lyckades vi inte i tid byta fot inom i synnerhet vår aktiva förvaltning (den mest likvida delen av vår portfölj) och som ett resultat uppvisade samtliga affärsben en rejält negativ avkastning som därtill var mer negativ än vårt relativa jäm­förelseindex OMXSGI. Man bör inte skryta om sin egen ödmjukhet, men låt oss i alla fall konstatera att i den grad vi var ödmjuka före 2022 är vi än mer ödmjuka efter detta år.

Vårt namn Creades skall utläsas som Creative Destruction eller kreativ förstörelse utifrån Schumpeters tankar om att branscher och bolag verkar i en ständigt föränderlig omvärld där statiska aktörer är dömda till undergång, emedan de som äger förmågan att löpande anpassa sig och ständigt förnyas kan skapa betydande värden. Till vårt eget, och er aktieägares förtret kännetecknades 2022 dessvärre mestadels av förstö­relse ur ett värdemässigt perspektiv. Det skall dock inte tolkas som att vår kreativitet är förstörd. Tvärtom, och fullt i linje med vårt namn, har vi använt detta bistra år till att förhopp­ningsvis skapa förutsättningar för bättre utveckling under kommande år där värdet inte bara skall återskapas utan förhoppningsvis mångfaldigas.

En viktig prioritet under året har varit att arbeta för att anpassa våra bolag till en ny, och kanske långsiktigt tuffare omvärld. Samgåendet mellan Instabox och Budbee är ett exempel på detta, betydande investeringar i automatisering inom Apotea ett annat. Vissa av våra bolag har redan varit väl anpassade för att kunna hantera hårdare vindar, oavsett vind­ riktning. Avanzas tvåbenta affärsmodell där fallande courtage­ intäkter balanserats av ökande ränteintäkter är en förebild. Måhända är det lättare att balansera på två ben (som Avanza) än på tre (som Creades)?

Jag vill avslutningsvis nämna några ord om den marknad vi agerar på där Riksbankens agerande i mångt och mycket styr utvecklingen. Under 2022 såg vi en kraftig ökning av inflationstakten som självfallet drevs av många olika faktorer bland annat Rysslands (ännu pågående) anfallskrig mot Ukraina. Jag skulle dock vilja påstå att en än starkare orsak kan finnas i Riksbankens mångåriga och högst experimentella penningpolitik.

Att under många år hålla räntan extremt låg eller till och med på negativ nivå samtidigt som man översköljer markna­den med pengar kan bara sluta i stigande inflation. Såväl finansiell teori som historisk empiri förutsäger att detta skall ske. Den enda invändningen mot detta är att det var just inflation som Riksbanken ville åstadkomma. Men bara två procent. Riksbankens agerande är dessvärre ett exempel på betydande förstörelse med obefintlig kreativitet, i alla fall i bemärkelsen att samma misstag begåtts åtskilliga gånger tidigare med förödande resultat. Om jag ger Riksbanken låga betyg ur dimensionen kreativitet vill jag dock ge motsvarande höga betyg för ihärdighet i genomförandet där man i sin ambition att elda på inflationsbrasan inte nöjt sig med en simpel tändsticka utan i stället antänt veken på flera ställen efter att omsorgsfullt dränkt hela anrättningen i bensin. Att tillföra likviditet under inledningen av pandemin må vara hänt, men att fortsätta med detta även efter det att marknaderna återhämtat sig är svårförståeligt. Än mer märk­ligt är valet att köpa bostadsobligationer, företagscertifikat, kommunobligationer och företagsobligationer för svindlande miljardbelopp. Det kan näppeligen vara Riksbankens uppgift att hålla räntan låg på till exempel SBB:s obligationer.

En annan inflationsdrivare har naturligtvis varit de extremt låga och stundom negativa räntorna Riksbanken dikterat. Ingen borde förvånas över att det smått obegripliga konceptet att få betalt för att låna i längden leder till oönskade störningar i ekonomin, inklusive en icke fungerande kapitalallokerings­ process där investeringar görs som aldrig skulle ha gjorts i en normal räntemiljö. Till det kom skenande tillgångsmarknader. Riksbankens uttalade mål med sina åtgärder har varit att få upp inflationen till en nivå om två procent i syfte att säker­ ställa långsiktig prisstabilitet, vilket skapar förutsättningar för god och långsiktigt hållbar tillväxt. Alla som varit ute på bostadsmarknaden kan nog konstatera att målet om pris­stabilitet missats med råge. Vidare har politiken inneburit att den svenska kronan idag är rekordlåg mot såväl Euro som USD med konsekvensen att vi svenskar idag är rekordfattiga i jämförelse med befolkningen i Eurozonen och USA. En tysk bil som för ett år sedan kostade 300 000 kr kostar idag 349 000 kr utan att justera för annat än bara valutan. Detta kan näppeligen anses vara prisstabilitet. En annan oroande effekt är att det önskade omvandlingstrycket i svenska företag uteblir, då man får en automatisk kostnadsfördel mot utländ­ska konkurrenter genom sänkta relativkostnader. Euron har sedan euroomröstningen 2003 stigit med drygt 20 procent mot kronan. Det var inte denna penningpolitik som jag rösta­de för när jag röstade mot euron. Hade jag vetat hur Riksban­ken skulle utnyttja sitt mandat hade jag föredragit Eurons tvångströja.

Jag är den första att erkänna svårigheterna med att förut­ spå framtiden, men måste ändå uttrycka min förundran över Riksbankens systematiska oförmåga att prognosticera den ränta man är satt att påverka. Begreppet ”Ränteigelkotten” har sin grund i den grafiska form, liknande en igelkott, som uppstått då man plottar Riksbankens tänkta ränteutveckling mot det faktiska utfallet, d.v.s. en lång och ökande serie av taggar (=tänka ökningar) mot en mer eller mindre platt bas (=utfallet). Ränteigelkotten hör antingen hemma i fablernas värld eller så har den rymt från Skansen och på sin flyktväg hittat ett välkomnande bo i det stora svarta huset på Brunke­bergs torg. Vem tror på någon som ropar varg i åtta år utan att få rätt? I sagan räckte det med tre gånger för att förtroendet skulle vara borta men i detta exempel slår verkligheten dikten med flera hästlängder. Och ännu fler igelkottslängder. Förhoppningen måste bli att svårigheterna under 2022 leder till något positivt. Denna förhoppning gäller världen i stort, svensk penningpolitik och givetvis även Creades.

Att den ryska kleptokratiska statsledningen nu visat sitt rätta ansikte leder förhoppningsvis till att den demokratiska värl­d den samlar sig till en långsiktigt vinnande motkraft. Vi ser redan idag uppmuntrande tecken i denna riktning. Låt oss även hoppas att Riksbanken tar sig en allvarlig funderare på hur deras uppgift framgent kan lösas mer effektivt. Gärna i form av en vitbok med bidrag av våra mer namnkunniga ekonomiska forskare. Möjligheterna till förändring borde vara goda när vi nu har en ny riksbankschef på plats. För Creades del hoppas och tror vi att vi under ett i många avse­enden dystert år ändå lyckats lägga grunden till ett väsentligt starkare 2023. Vi arbetar oförtrutet vidare på våra tre täter för anpassning och utveckling. Vår kreativitet är inte förstörd.

 

Leve den kreativa förstörelsen!

 

Sven Hagströmer

Ordförande